Ja, jag håller ju på som sagt att flytta hem till min lägenhet. Flytten går nästa lördag den 26/1 det är lite vemodigt men ändå så blir det så skönt. Det värsta med att flytta är inte att packa kartongerna för det går rätt så snabbt. Det är att packa upp som tar sådan tid. Hur som helst när man nu har hållt på och packa så inser man så mycket skit man samlar på sig. Visst en del är bra saker som man behöver men andra saker som inte ens är nödvändiga. Ja,ja…det blir att packa upp allt och sedan så får jag se vad som händer med prylar som man inte använder.
Visst skulle det vara smartare att bo kvar för jag får minst två timmars resväg enkel väg men är man inte ihop så känner jag och mitt ex att det är dags att gå vidare med våra liv var för sig. Vi är inte ovänner på något sätt. Det som är så positivt med det hela är att vi är faktiskt otroligt goda vänner. Till skillnad för han jag bodde med tidigare. Mitt ex har inte levt genom mig under den här tiden vi var ihop utan han hade sina intressen och våra gemensamma vilket har varit otroligt skönt.
Det är ändå med lite sorg att det gick som det gick, men det har varit ännu tyngre höst för min del. Både mentalt och fysiskt det sista året. För ett år sedan så var jag så dålig så att jag trodde att jag skulle vara tvungen att sluta och köra buss men när man fick byta medicin så blev jag mycket bättre. Nej, jag har inte drabbats av tok för lågt blodsocker som tur är, utan jag har koll på när det börjar sjunka. Den medicinen har funkat helt perfekt fram tills för några månader sedan. Så fort jag käkade så stack sockret upp och det är bara att låta hjärnan stänga av sig själv då. Så jag träffade läkaren för en vecka sedan och jag ska få börja med victoza och det är spruta men nej, det är inte insulinbehandling. Den hjälper till endast när blodsockret är för högt. Det bästa av allt är att jag bara behöver ta den en gång om dagen och den täcker upp 24 timmar. Så på lördag ska jag börja med den så vi får väl se hur jag mår sedan de närmaste två veckorna. Men det bästa av allt med läkarbesöket för en vecka sedan så hade mitt långtidssockret sjunkit från 53 till 41 plus att alla mina värden var normala.
Även om långtidssockret är inom normala världen så inser jag ju att jag kan inte börja äta som vanligt som jag gjorde innan jag visste att jag hade diabetes. Det handlar helt enkelt att fortsätta som jag har gjort. Att inte äta något sött men ibland måste man ju få synda. Vilket jag gör och det innebär att det kan bli lite choklad dock mörk choklad en kaka extra kanske men det är endast kanske en gång i månaden jag gör det.
så jag ser med framtiden med hoppfulla ögon och en bra vår. På det stora hela så är livet rätt så bra idag och kommer så vara rätt så länge till tror jag. Jag kan bara önska alla en underbar vår och sommar. Ta vara på det positiva som kommer.
Ullis värld 