Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Sommarlov…..?

Ja, nu har man sommarlov men jag vet inte om jag har sommarlov. Just nu håller jag på med praktik på Schenker och det är tungt men himla roligt. Det innebär att jag har semester från busskörningen fram till torsdag. På fredag så kör jag igång igen med att jobba på mitt vanliga jobb. Januari till Juni har varit tunga med en hel del prov och lite sömn. Men jag har klarade det. Sista veckorna innan Juni så var jag mentalt sliten och kände att jag behövde sömn. Nu så har jag sovit mera och jag känner mig istället rastlös. Nu jobbar jag fram till 29/7 och sedan åker jag till Norge och jobbar igen i två veckor på Vikingtour. Det är något jag ser fram emot och längtar till. Iår så är det fyra cyklister från Sthlm som är med. Det är jag himla stolt och glad över.

Jag har övningskört lastbil och jag har övat med elbil och släp, jag har gjort prov på lastsäkring, ADR grund och jag har klarat alla prov som jag har ställts inför. Inte de bästa betygen kanske men eftersom jag har jobbat heltid och pluggat heltid så är jag ändå nöjd. Tiden har ibland inte räckt till åt mig med tanke på att varje natt så har jag sovit ungefär 4 – 4 1/2 timme och ja, jag har varit väldigt trött många gånger men min envishet räcker så att det blir över. Jag känner idag att tiden jag har haft har inte räckt till mer än att äta, sova, plugga och jobba. Ibland har jag försökt ta mig ut men då har jag varit så trött så man har inte orkat mer än ett par timmar. Jag har tränat på att ta truckkort också och uppkörningen på den gick ju inte så bra men jag tar det till hösten. Sedan ska man även ta krankort och det är också en hel del pluggande, men varje ny pryl jag lär mig desto mer valmöjligheter har jag ju på arbetsmarknaden inom lastbilskörning. Jag älskar att lära mig nya saker och för mig är det en utmaning att klara det. Nu har jag bara två månader kvar från Augusti innan jag ska ha C och CE kortet klart. Jag är idag tveksam om jag klarar av att CE men jag tänker inte ge upp. Ett lastbils släp är inte enkelt men övning ger färdighet säger man ju,. I Oktober så vet jag om jag har klarat alla kurser eller om jag är död men det vill jag väl inte tro.

Det är också över ett år sedan jag gjorde gastric sleeven och jag har gått ner 22 kg vilket är väldigt bra. Ja, jag äter ofta och lite så man kan säga att jag äter mer eller mindre hela tiden men jag har inte kommit på lösningen med att kunna cykla längre än fyra till fem mil utan att tappa orken, men det kanske löser sig senare. Dock har jag blivit av med min diabetes vilket är också otroligt skönt. Problemet idag är att när jag har ätit för lite så kan tyvärr sockret sjunka lite för mycket men jag har lärt mig det också. Bara för att jag har blivit av med min diabetes så innebär det inte att faran är över. En gång diabetiker alltid diabetiker. Så jag kommer varje år göra årskontroll på mitt blodsockernivå vilket känns bra att göra.

Jag väljer att leva vettigt idag och röra på mig mycket mera än tidigare. Det är ju för att man är 22 kg lättare kan jag säga. När man kollar kläder så blir jag lika förvånad att jag kan ha medium på tröjor och storlek 38 -40 på byxorna. Men att titta in på klädesbutiker får mig ändå att känna panik. Jag har aldrig varit modemedveten. Jag gillar kläder som är hela och rena helt enkelt. Ja, min garderob innehåller idag extremt lite kläder och de kläder jag har är ett par t-shirtar och ett par jeans. Jag inser att jag måste köpa mig lite mera kläder men frågan är ju hur jag ska palla med att gå i affärer för att köpa det. Måste nog ta mig i kragen snart och göra det.

 

Utbildning.

Den 25/1 iår så började jag en utbildning. Förhoppningsvis i oktober så kommer jag ha C/E kortet. Då får jag köra allt som går att köra. Det är himla roligt kan jag säga. Visst vi har nyss börjat men jag inser att veckorna går otroligt snabbt. Jag jobbar samtidigt och det blir inte så många timmars sömn på ett dygn. Men jag ser det som så att det är under en kortare period så med mycket envishet och vilja så går det. Varför jag väljer en utbildning är för att jag anser att just nu är jag otroligt trött på människor som åker buss. Ändå så tycker jag det är otroligt roligt att köra buss. Tänk om människor kunde vara hövligare. Nej, jag är ingen robot som sitter vid ratten. Jag kan också ha en dålig dag som alla andra men oftast så är jag jäkligt glad och positiv men när man har fått skäll flera gånger under sin arbetsdag så tryter mitt tålamod också. Så det är därför jag väljer att ta C/E kortet. Jag tycker det också blir enformigt att sitta och köra samma linjer dag ut och dag in så jag vill och jag hoppas att jag hittar ett sådant jobb som jag kan få köra längre sträckor med lastbil och tungt släp. Utbildningen är i sin linda men till oktober så ska jag kunna hantera 25,25 m långt fordon och som kan väga upp till 64 ton. Vi snackar om mycket kraft då.

Jag mår annars otroligt bra. Efter operationen så har jag gått ner 22 kg och min diabetes är borta men jag är och förblir en frisk diabetiker. Största nackdelen med att gå ner i vikt som jag har gjort är att man fryser ju som en hund. Jag har nog aldrig frusit så mycket som jag har gjort denna höst och vinter. Kläder har jag inga heller. Skänkte bort fem säckar med kläder före jul så nu är min klädkammare mer eller mindre tom. Det är lite tungt för jag har inte haft tid eller ork att titta på nya kläder, sedan så hatar jag att handla kläder. Jag inser ju också att jag är tvungen till det förr eller senare så i nuläget blir det senare för tiden räcker inte till för mig. Nackelen också med att ha genomgått en gastric sleeve eller bypass är att man orkar baske mig inte så mycket mat när man ska äta.

Att gå på resturang känns rätt så meningslöst. Jag orkar ju aldrig käka upp en stor köttbit. För då får det blir en doggy bag med sig hem. Jag har provat flera gånger nu att kanske käka en förrätt och varmrätt. Problemet är att jag orkar inte mer än halva förrätten. Jag försöker äta sju gånger per dag men inte alltid lyckas jag med oftast. Det blir frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, mellanmål, middag och mellanmål. Dock kan det skifta lite. Allt beror på hur min dag ser ut. Visst på helgerna kanske det blir fem eller sex gånger på en dag men jag kämpar för att hålla mina mål om dagen. Jag har insett att människor ser på ett annat sätt bara för att man har gått ner i vikt. Vilket jag tycker är synd för jag är i grunden samma person. Jag valde inte denna operation för att bara gå ner i vikt utan det viktigaste för mig var att jag skulle slippa min diabetes. Annar så är jag precis lika kaxig, snäll och rak som innan men tyvärr så ser folk vikten bara istället. Vilket är sorgligt.

I nuläget så gör jag inget annat än äter, pluggar och jobbar plus några timmars sömn är vad jag hinner med. Så kläder, och allt annat får allt vänta tills jag är klar med utbildningen. Sedan kan jag börja fundera på att roa mig och köpa kläder. Innan dess så blir det inget sådant. Så ser mitt liv ut just nu och kommer vara så ett tag framöver. Jag skriver mer och mer sällan på bloggen och jag har inte beslutat mig än om jag ska lägga ner den eller om den ska få vara kvar. Just nu tänker jag inte ta beslutet utan det visar sig med tiden.

Tiden går fort.

Just nu inser jag hur fort tiden har gått sedan jag gjorde min operation. Det är sju månader sedan jag gjorde den och ja, jag har gått ner många kilon. Nej, jag har ingen våg så jag vet inte hur mycket jag har gått ner men en sak vet jag helt klart. Jag har idag extremt lite kläder. Det står idag fem stora sopsäckar med kläder som ska till insamling och sedan är det bara till att fixa nya kläder. Jag har även fått upp min kondis och blivit mycket starkare i armar och ben. För två månader sedan så tog jag bort allt hår på skallen eftersom jag tappade så otroligt mycket hår. Nu är det helt klart längre men jag tappar inget hår. Jag mår otroligt bra vilket jag har gjort hela tiden och även om man gör en gastric sleeve eller bypass tror jag inte att man bara ska sitta och vänta på att gå ner i vikt. Man får jobba lite också. Jag började träna tre dagar efter operationen genom att gå och sedan gick jag mest varje dag mellan 5 – 10 km. I maj så började jag cykla. Jag cyklade till jobbet och jag mådde himla bra. Att cykla till jobbet är ca 13 – 16 km beroende på vilken väg man tar. Att cykla över Tranebergsbron och till jobbet tog mig till slut 45 min som var mitt mål. Tranebergsbron är lång även om man inte tror det.  Jag cyklade i somrast över fem broar i Sthlm i somrast. Alviksbron, Essingenbron ner till Gröndal, Liljeholmsbron, Västerbron och Tranebergsbron vilket jag gjorde på lite mera än en timme. Jag har även cyklat ner till Södertälje och jag har idag cyklat en helt del inser jag. Ja, jag gillar att cykla för man tar sig fram och det går fortare än att gå eller springa för det andra. Att göra en gastric magoperation tror jag inte att man kan bara tro att det är enkelt att gå ner i vikt. Ja, det är en hjälp på vägen att gå ner i vikt. Dock tror jag att man måste göra väldigt mycket själv också. Som t.ex planera sina måltider, träna och mentalt ställa in sig på att man inte kan äta lika mycket som förr.

Ja, när jag fick veta att jag skulle få göra operationen så ställde jag in mig ganska omgående att förändra mitt liv. Jag har pratat med andra som har gjort en bypass och det lustiga är att många av dem jag har pratat med köper fortfarande tok för stora kläder. Nu är det som så att jag hatar att gå och handla kläder så nu sist så insåg jag att jag var tvungen att köpa ett par nya jeans som sitter uppe. Jag provade först storlek 40 och de var för stora så jag gick ner till 38. Tro mig till min förvåning så kunde jag ha dem och jag köpte dem också. Det hela tog mig 15 min och det är vad jag klarar av. En annan dag så var jag in och provade en jacka och jag hade tidigare tagit XL eller XXL men jag tog en M. Den passade perfekt.

Ja, visst kan jag se en köttbitt som kanske väger 200 gram men jag vet rent instinktivt att jag kan inte äta den stora köttbiten utan jag käkar ungefär 2- 2,5 dl mat om dagen. Jag käkar sju gånger om dagen och tro mig jag kan ibland vara otroligt trött på att hålla på och käka sju gånger. Jag har även bytt ut alla mina matlådor från kanske 7 dl till 3 dl matlådor och i dem är det ungefär 2 – 2,5 del mat bara. Ja, jag blir proppmätt. Det som är otroligt roligt trots allt att man inte kan äta så mycket så har jag idag käkben vilket jag har visserligen haft tidigare men eftersom jag har blivit smalare så syns de. Det är himla trevligt.

I somrast så köpte jag mig en trainer en sådan man sätta fast sin cykel på för att cykla inomhus och det är en jättebra pryl men det är jobbigare att cykla inomhus än utomhus. En del kan tycka att det är tråkigt men jag tycker det är helt ok för det är bara att trampa. Idag så trampar jag i 40 min men tanken är att jag ska upp till 2 timmar åt gången och det tar sina lilla tid att komma dit men jag får som sagt bättre kondis och jag får strykan i benen. Sedn gör jag situps, ryggövningar och armhävningar , det känns kan jag säga men jag är trots allt hilma nöjd med utgången. Nu i november så hoppas jag att jag slipper min diabetsmedicin och det var trots allt därför jag gjorde denna operationen. Slipper jag den så har jag kommit otroligt långt vilket var mitt mål att slippa medicin för min diabetes.

Julen närmar sig också med en rasande fart och visst kan jag känna lite fasa över all denna goda julmat som man inte kan äta av. Visst kan jag äta men inte så mycket. Vissa saker som jag verkligen längtar efter och gillar kan jag bara äta en halv matsked av och lite till sedan är det stopp. Det ska bli roligt att se hur det går under julen. Ja, det har hänt ibland att jag har mått så illa att jag är tvungen att spy helt enkelt. Det kan ha varit för att jag har ätit för mycket eller för fort och det är inte så jäkla roligt. Men ju längre tiden går desto mera lär jag mig hur min kropp fungerar. Att jobba som bussförare med de tider jag har är inte heller så himla enkelt. Jag har extremt oregelbundna tider och jag är tvungen att planera mina mattider för att det ska fungera. Ja, idag så händer det ibland att jag kanske missar en eller två måltider och det är då enbart mellanmålen.

Hur som helst så var det ett tag jag skrev men tiden har gått fort och jag la min fokus på att kunna äta i rimlga tider, träna och få kontroll på mitt liv som var rörigt med min diabetes, idag har jag koll och jag mår så otroligt bra. Jag gillar livet och man kan säga att jag är lycklig vilket jag var tidigare också men när mitt socker stundtals gick upp och ner så mår man fysiskt inte bra vilket skapar lite oro inom sig. Sju månader sedan operationen så ligger mitt socker så stabilt så att jag ibland kan bli orolig men det gör mig också otroligt nöjd med utgången. Sedan så trivs jag med mitt singelliv för det gör att jag slipper tänka på någon annan än mig själv. Visst jag är otroligt mån om vänner, familj och jag oroar mig alltid för mina barn även om de klarar sig galant själva idag. Dock sätter jag mig själv i första hand och mitt välbefinnande och ingen annan kommer i första hand som jag har gjort i relationer. Så tanken på att ha relation kan göra mig att jag lätt kan få panik och då snackar vi panikångest för att kanske ha någon som sover brevid en och ställer en massa krav m,m. Det är jag som ställer krav på mig själv idag vilket jag ställer högre än jag gjorde tidigare.

Nu får vi se när jag skriver nästa gång. Men just nu är livet helt underbart och jag trivs ännu mera med livet än tidigare. Visst jag trivdes med livet tidigare också men nu är det förbannat jäkla bra. Så om jag inte skriver mera innan jul så kan jag bara önska alla en god jul

Måndag för en och en halv vecka sedan så fick jag båda mina balkonger inglasade och det blev väldigt bra. Tanken var att jag skulle ha städat båda men det har inte blivit förrän idag. Nu så är båda städade och man kan gå på balkongerna utan att bli kolsvart om fötterna vilket är himla trevligt. Semester är i faggorna och då ska jag till Norge och tro mig jag har längtat på det. Det är sex år sedan jag var till Norge och det ska bli så himla skoj. Idag så var jag på kurs och dagen började lugnt men jag åkte till fel ställe eftersom in körspec sa att jag skulle vara på Söderhallen men kursen hölls på Hornsberg. Sagt och gjort så fick jag som tur var skjuts till Hornsberg så jag var 19 minuter försenad. Det gick bra trots allt. Det var också prov som jag klarade galant och efter kursen så åkte jag hem och skurade balkongerna. Så på fredag ska jag käka min allra första frukost på en av balkongerna och tro mig det har jag verkligen längtat efter alla år jag har bott i den här lägenheten. Tidigare så gick det inte eftersom balkongen var full med pollen och löv m,m. Ja, jag har kunnat städa den tidigare men jag visste att det blåser in pollen och löv hela tiden plus att när det regnar så blir det blött. Det slipper jag idag.

Jag började faktiskt igår att städa balkongerna men jag var också tvungen att städa lägenheten och även tvätta. Dock har det inte blivit någon cykling på en vecka. Jag har punka på min cykel så jag måste byta slang. Tanken är att jag ska göra det imorgon eller fredag så for jag hinner. Jag saknar verkligen att cykla. Det är en bra motionsform och det sliter inte på knän, leder eller fötter men man får ändå kondition och väldigt mycket benmuskler kan jag säga.

Det som är värre är att jag gör åt en jäkla massa kalorier när jag cyklar och jag får i mig för lite kalorier till skilland vad jag gör åt, plus att jag får i mig för lite proteiner. Jag borde dricka mer mjölk, äta mer yoghurt, ost m,m. Tyvärr så dricker jag inte mjölk idag och inte heller äter jag mer yoghurt mer än till frukost. Jag äter visserligen ägg men det är ändå för lite proteiner. Så jag håller på att kolla proteindrycker att blanda och ha med mig. Jag hoppas att jag hittar något för jag behöver verkligen mer energi när jag cyklar för att orka med. Även om jag cyklar 50 km så vill jag kunna ta mig hem också vilket idag är väldigt svårt för jag har ingen energi kvar i kroppen. Men innan sommaren är slut så ska jag ha cyklat mellan 100 – 150 km en vända. Alltså från mig och tillbaka. Jag måste se till att ha extra slang när jag cyklar så långt ifall jag skulle få punka.

Tankarna börjar mer och mer gå åt att jag om något år ska cykla Vättern runt och det är 300 km. Då måste jag också veta att jag har energi att klara det. Så jag provar mig fram just nu med både det ena och andra. Vad jag kommer fram till innan sommaren är slut det återstår att se. Jag har inga planer att få allt att stämma förrän till hösten när det är för kallt att cykla. Då hoppas jag att allt ska ha fixat sig med energiintag och att jag har orken att cykla en 100 – 150 km. Det är mitt mål.

Viktmässigt så fortsätter jag gå ner och det går snabbt. Alla kläder är för stora vilket innebär att jag måste snart köpa mig ett par mindre jeans, ett par t-shirtar, en uppsättning underkläder m,m. Lite i taget får det bli för jag kommer att fortsätta att gå ner i vikt. Efter ett år ungefär så ska jag ha stabiliserat mig och då kan jag rikta in mig på att köpa en ny basgarderob vilket ska bli himla skoj.

Cykeltur……

I onsdags så bestämde jag mig att ta en cykeltur ner till Södertälje från Vällingby. Sagt och gjort jag sätter mig på cykeln och börjar cykla. Det var ju strålande väder och varmt. Det gick väldigt bra över Tranebergsbron, Västerbron och Liljeholmsbron. Sedan gick det vidare mot Botkyrka inte fort men lagom för min tanke var ju att hålla fram till Södertälje. När jag kom till Botkyrkan så stannade jag till vid McDonald och köpte mig kycklingvingar och en ostburgare. Ostburgaren slank ner rätt så bra men efter två kycklingvingar så sa min mage stopp för då var jag mätt. Det hela tog väl ungefär 30 min så var det dags igen att kliva på cykeln. Första biten på gamla Södertäljevägen gick rätt så bra även om jag var rätt så seg i benen, men halvvägs så blev det väldigt tungt. Jag är ju så envis så jag har jag bestämt mig för en sak så ska jag genomföra det. Så jag trampar vidare och nu har jag rätt så ont i baken och jag har inte mycket kraft kvar i benen men till slut kommer jag ju ändå till Södertälje. Det tog mig 3,30 timmar. Så jag var rätt så nöjd. Satte mig i parken vi centralen i Södertälje med en helt vanlig cola och njöt av solen. För tre månader sedan så kunde jag inte tro att jag skulle cykla lite mer än 50 km på ett bräde. Dock måste jag se till att jag har kvar energi för att kunna ev cykla hem igen för det hade jag inte i onsdags. Som tur var så fick jag middag hos mitt ex och eftersom jag inte får i mig så mycket så blir det stopp till slut i magen. Jag har energidryck med mig men det är inte tillräckligt. Så det står på min agenda framöver att lösa det. Nu tänker man säkert att proteinbar, banan, och sådana saker ska hjälpa. Ja,för en som inte har gjort en magoperation kan det hjälpa men problemet är att då skulle jag få tugga hela tiden en liten bit åt gången för att ha kvar energi i kroppen. Vet inte om jag har lust att äta på något hela tiden i kanske 100 km. Det kanske är enda lösningen jag har ingen anning.

Däremot igår så bestämde jag mig att cykla till Jungfrusund men jag kom inte ända fram. Jag kom nästan till Ekerö innan jag vände. Kände i kroppen att det var tufft att cykla men det blev 25 km ändå, så jag är rätt så nöjd i långa loppet. Så här mycket har jag inte tränat sedan jag var yngre än 20 år. Min tanke med det hela är ju att jag ska ha kondition, stryka och må bra men det bästa och sista är att jag ska slippa ta medicin för min diabetes. Jag är på en bra bit dit och mina värden är så mycket bättre. Jag har legat stabilt nu sedan operationen och det gör mig nöjd. Jag har visserligen ett antal kilon kvar innan jag stabiliseras men det får ta den tid det tar.

Har även beställt nya kläder på jobbet eftersom de nuvarande är tok för stora. Det är jätteskoj att se hur man minskar i vikt och omfång men just nu är det också väldigt jobbigt att inte ha några kläder som passar. Allt är stort väldigt stort, men jag har bestämt att jag inte ska inhandla några nya kläder förrän nästa år den 2/4 – 2016 för då är det exakt ett år sedan jag gjorde operationen och att jag förhoppningsvis har stabiliserat vikten. Mitt mål är ju att komma ner mellan 55 – 60 kg. Det är inte så mycket kvar men när jag väl är där så handlar det om att underhålla det också. Jag vet många som tar mått och väger sig m,m men jag har valt att inte göra det. Det är för att risken att bli besviken skulle ta mig hårt och att jag skulle lägga av och träna, så därför väger jag mig endast när jag kommer åt en våg eftersom jag själv inte har någon våg. Det gör mig glatt överraskad varje gång jag ställer mig på en våg.

Idag blir det ingen cykling utan jag ska enbart ta det lugnt och njuta av värmen och solen tills jag ska iväg till jobbet. Det som är glädjande också är att jag har fått mina två balkonger inglasade vilket innebär att jag slipper en massa pollen, löv och till vintern så slipper en hel del snö även om jag inte fick in så mycket snö men nu kanske det blir lite flingor som kommer imellann och det kan jag leva med. Plus att man kan sitta där och käka frukost, lunch, middag m,m. Jag ska däremot städa först innan det händer.

Idag så var det lite mer än två veckor sedan jag satt på cykelsadeln. Motivationen har varit extremt låg för allt men idag när det var så underbart väder så bestämde jag mig att ta en cykeltur. Turen gick genom Kungsholmen, Gamla stan, Götgatsbacken, via Skanstull och över Skantstullsbron till Gubbängen. Där fick jag fika av en kollega och en timme blev det där som jag tog paus. Sedan bar det hemåt. Men inte samma väg tillbaka. Turen gick mot Slagsta strand för att ta färjan över till Ekerö. Väl i Ekerö och man skulle sätta sig på cykeln igen så kände jag att jag hade ont i baken och låren.  Hur som helst så var jag ju tvungen att ta mig hem, så det var bara att börja trampa. Det gick trots ont i baken så kom jag till Drottningsholms slott där jag köpte mig en varm korv och vatten. Jag blev väl där ungefär en halvtimme innan jag fortsatte och trampa hemåt. Sammanlagt så tog det mig sex timmar med pauser men cykeltiden var ungefär på 3,30 timmar. Jag har då cyklat 63,64 km idag i det underbara vädret. Eftersom jag inte tog någon jacka så syns det nu var tröjan slutade på armarna för jag kan säga att solen tog bra idag. Syns inte lika mycket på benen men det känns desto mera.

Det var trots allt himla skönt att få börja trampa igen så tanken är väl att jag ska trampa mest varje dag minst 3 mil och när jag är ledig så blir det lite längre. Jag hade tänkt innan cykelsäsongen är över så ska jag försöka mig på att ha cyklat 30 mil en dag. Jag har ingen anning om jag lyckas men det är en målsättning. För klarar jag det så kan jag ev. cykla Vättern runt nästa år för jag kommer trots allt träna inomhus i vinter. För tränar jag inget i vinter så tar det sådan evighet innan baken är van med sadeln igen plus att jag får motion även om jag cyklar här hemma och inomhus. Om två veckor så blir det inte mycket cykling på två veckor eftersom jag är i Norge i två veckor så jag måste försöka hålla motivationen uppe då också. Jag funderar på att ta med mig cykeln till Norge men då blir väl risken att jag cyklar en hel del och det har jag inte tid med. Hur som helst så är jag igång igen. Dock insåg jag att man bör äta något också och speciellt om man har gjort en gastric sleeve operation för man tappar energi och det gör det tungt att fortsätta.

Tiden efter operationen har gått otroligt fort. Snart är det tre månader sedan jag gjorde operatonen och jag har mer eller mindre hållt igång efteråt. Jag lär mig hela tiden hur mycket jag klarar av och som sagt idag lärde jag mig att ska man cykla sex mil så ska man se till att ha något att tugga på för annars så orkar man inte hela tiden. Men på det stora hela så är jag otroligt nöjd med att ha cyklat sex mil idag och det kommer att bli många fler mil innan vintern kommer.

Lördag.

Jaha, det är lördag idag. Denna vecka har jag cyklat och åter cyklat till och från jobbet. Det har blivit mellan 15 -16 km förutom i torsdagsnatt och dag. På mindre än 24 timmar så cyklade från jobbet och till jobbet och åter ifrån jobbet och det blev 46 km. Det är helt ok men ack så ont i benen jag hade och vilket mjölksyra man hade i benen. Igår så tänkte jag att jag inte skulle cykla till jobbet men vädret var bra så jag cyklade återigen till jobbet och sedan hem igen då. Nackdelen var att jag började vid Centralen och slutade vid Centralen så det var till att cykla till garaget och sedan när man slutade så åkte man till garaget för att byta kläder. Nej, jag cyklar inte i min uniform. Trots allt så känns det jäkligt bra att cykla. Man har fått perspektiv på sitt liv på ett helt annat sätt. Jag har alltid gillat att cykla men att cykla i Sthlm och i en liten by är en radikal skillnad. Jag blir så orolig för det är tok för många som inte har hjälm, eller lysen på sina cyklar plus att de är mörkklädda. Jag förstår inte att man kan vara så orädd om sitt liv.

Hur som helst så har jag sista tre veckorna cyklat runt 300 km. Jag har visserligen bara cyklat till och från jobbet och lite runtomkring men tanken är att jag ska även cykla längre sträckor när jag är ledig. Jag vill kunna cykla uppemot 50-100 km en sträcka och jag kommer att göra det. Det märks skillnad med att cykla idag för jag har helt klart mycket bättre kondis än för några veckor sedan.

Dock så strular mina mattider en hel del med tanke på det jobb jag har. Ja, jag glömmer en del mellanmål som jag måste egentligen äta men varken tiden eller orken finns ibland. Speciellt tiden finns inte när man är försenad och passagerare som gnäller och skäller på en. Då tappar man bara tålamodet och man känner sig rätt så uppgiven med tanke på hur trafiken ser ut i innerstan. Jag älskar att köra i innerstan men sista veckorna har det varit fullkomligt kaos och man är alltid försenad till sin avlösning eller sin rast. Nej, det är inte så roligt att känna att ens rast rasar och man kanske inte har varit på muggen på fyra timmar.

Hur som helst så är det snart semester i en vecka och då ska jag njuta av ledigheten och bara ta det lugnt. Jag ska sätta mig i en liten båt och fiska, sedan ska det käkas rökt abborre till frukost och på knäckemacka. Det är så gott. Dock hoppas jag att sommaren snart kommer så att det blir värme och sol. Jag behöver däremot också ett par kortbyxor alltså cykelbyxor för att det blir rätt så varmt med långa cykelbyxor, men på kvällarna när man cyklar hem så är det jäkligt skönt att ha långa cykelbyxor för det kan stundtals vara lite kallt.

Sedan min operation så känns det himla mycket skönare och trevligare att röra på sig och man känner sig mer motiverad än tidigare. Jag har ingen som helst tanke på att gå upp i vikt igen utan tanken är att jag ska ner till min målvikt och sedan hålla mig där. Det är nu två månader sedan jag gjorde operationen och jag har inte haft några som helst problem utan jag har mått bra hela tiden. Visst jag kan inte äta för snabbt eller för mycket vilket kan vara stressande speciellt när man är sen. Men äter jag för snabbt så får jag inte i mig maten och försöker jag så mår jag fruktansvärt dåligt. Så det går lättare och lättare att inte äta för snabbt och samma sak är om jag äter för mycket. Det är därför jag behöver ha mina mellanmål för slutet av dagen så känner jag att energin inte finns där och speciellt tungt har det varit när man ska cykla hem. Jag har försökt att käka en banan eller en knäckemack från wasa med ost imellan bara för att ha tillräckligt med energi för att ta mig hem. Det har funkat men jag tror inte att jag kan hålla på det sättet hela tiden.

Innan min operation så sa jag att jag inte ska införskaffa några kläder förrän nästa år. Jag kan säga att jag kämpar hårt för det men jag gick igenom jackor och tyvärr så ser alla jackor ut som tält på mig. Det är otroligt jobbigt plus att alla mina byxor är tok för stora men där kan jag avhjälpa med bälte. Tröjor är också stora på mig och allt annat är stort. Men än så länge tänker jag inte köpa några kläder men jag inser att jag är nog i slutändan tvungen att köpa ett par nya jeans och någon t-shirt för tyvärr så är allt jag har nu tok för stort.

Idag ska det städas och tvättas en hel del sedan så ska jag ta det lugnt.