Allt är helt underbart.

Igår var jag till läkaren och jag slipper en tablett på dagen nu för min diabetes. På några månader så har jag gått från 53 till 32 på mitt långtidssocker. Det gör mig stolt och jag är glad för det. Men jag har har ju känt att jag mår så otroligt bra. Mitt hår har blivit tjockare igen för i januari så var det risigt och livlöst men just nu så är det väldigt bra och ser bra ut igen. Så om ett halvår så ska vi se om vi kan ta bort en talbett till och kan vi det så vore det helt underbart. Ett mål är ju att bli helt medicinfri från min diabetes och klarar jag det då har jag kommit långt. Dock är det en bit kvar faktiskt. Jag har två tabletter och en spruta kvar. Om det tar ett år till eller två år till så är kampen igång nu kan jag säga. Att köra buss inne i stan är också otroligt roligt och jag har längtat att få köra inne i stan så nu gör jag det och det är värt varje minut att göra det. Så idag är det jobb igen och det kan inte helt enkelt bli bättre. Visst vädret kunde ju vara soligt och varmt men jag överlever att det inte är det. Det bästa med att veta på mitt schema är när jag är ledig och det gör att jag kan planera lite mera än jag gjorde tidigare och det är himla skönt. Så i august så blir det en tur till mina föräldrar över en helg om inget går galet vilket är lätt hänt. Men allt har sin tid.

Så idag ska jag till Blockhusudden ett par vändor..och det är fint där och det finns många underbara hus som jag mycket väl skulle kunna tänka mig. Men man får titta på dem istället bara. Fördelen är ju tur att det inte är så många linjer men en del linjer har många svängar. Jag är glad att jag kan denna stan så väl som jag gör.

Så jag önskar er alla en bra sommar….jag skriver när jag hinner och orkar och har något att skriva om….det är inte mycket nuförtiden men det händer.

Trevlig sommar.

Read Full Post »

Jobb och åter jobb.

Ja, jag har jobbat på det nya jobbet i en månad nu. Visst kan det bli långa dagar men långtråkigt vet jag inte om det blir. Man läser på en bok, kollar mail via sin nalle och spelar lite spel ibland och stundtals tittar man på tv och sedan så kommer det folk hela tiden. Det har blivit en hel del övertid och det är nu 9 arbetsdagar kvar till semester. Vad jag ska göra på min två veckors semester är att åka till Norge på Vikingtour. Det är en cykeltävling och en sak är helt klar. Det är inte han som ordnar cykeltävlingen som är galen utan det är cyklisterna som är galna. Dock är de ett helt underbart folk som har roligt. Så det blir min semester innan man ska börja jobba igen i tre veckor.

Sedan kan jag säga att jag drar iväg till Turkiet i två veckor och jag tänker njuta av sol och värme plus mycket badande. Där ska jag göra något som jag alltid har drömt om att får göra. Det är att ta mitt dykcertifikat. När jag väl har gjort så vem vet det kanske blir en tur i vinter. Just nu är livet rätt så bra och jag njuter för fullt. Det blir en del träning också och en jäkla massa gående när jag är ledig. Det jag saknar mest idag är väl att jag har inte hunnit upp till mina föräldrar där jag kan njuta av lugnet och bara vara. Men jag ska försöka hinna med det också framöver.

Mitt blodsocker är rätt så bra och det har varit rätt så stabilt nu i ett par månader vilket är jäkligt skönt om jag får säga det. Men jag har jämnare måltider och sedan så har jag börjat käka sallad som man kan köpa och plocka på ica. Det är riktigt fräsch sallad. Det blir en rätt så stor låda men den äter jag till både lunch och middag och tro mig jag blir mätt.

Så som sakt var så blir det en hel del böcker lästa. Men den jag håller på med just nu har varit lite seg dock är jag en som kommer att läsa klart den och läsa fortsättningen är tanken.  Så för några dagar sedan så var jag in till stan och skulle köpa böcker och jag var till Akademibokhandel och till min stora sorg så har de lagt ner pocketavdelningen. Det gör mig rädd faktiskt. Det känns som om böcker är på väg att dö ut. Jag vill ha en bok i handen och läsa. Jag har provat ljudböcker och tro mig jag somnar. E-bok känns tråkigt. Det som gör mig orolig är att det är mindre och mindre böcker som folk läser. Jag älskar böcker i alla former en bok som man kan hålla i och blädra i alltså. Är den tiden förbi? Handlar allt om teknik bara idag? Samma sak är ju att kan människan inte ens vara ute på krogen utan att de måste ta upp sin jäkla nalle för att twittra eller gud vad allt det är nu.  Vart har detta med att träffas över en fika, lunch eller middag tagit vägen? Men ser folk som går med sina iphone och andra android telefoner och se ser ju inte ens om det kommer en bil. Visst jag har en android telefon också men den använder jag när jag är själv eller om jag ska svara i telefonen. Allt kanske inte var bättre förr men vissa saker är fan inte bättre idag.

Men det ska jag ta en annan dag. Nu ska jag till jobbet.

Read Full Post »

Tredje gympasset.

Igår så hade jag mitt tredje gympass och det gick bra. Men man inser att min PT Daniel pushar en till maxgränserna. Visst får man hämta andan men han låter inte en få ner pulsen så pass mycket så att man hinner med sig själv. Sedan svettas  man som ett gnu om de nu svettas. Hur som helst så var det armar, rygg, axlar och ben.  Idag känns det inte lika mycket i benen men jag känner däremot i axlarna. Trots det så känns det bra och man börjar få lite rutin på det hela. Imorgon har jag mitt nästa gympass och det blir lika tungt det. Det är hur som helst skoj nu tycker jag. Visst man har träningsvärk idag också men det är inte lika bedrövligt som förra veckan.  Jag har också insett att jag kommer att ha träningsvärk dagen efter jag har tränat med min PT: Det är bara att acceptera det. Den maskin jag avskyr mest är roddmaskinen. Den gillar jag verkligen inte. Tar hellre cykeln då.

Men nästa vecka ska jag till läkaren igen för just nu blir jag inte klok på mitt socker. Jag har ändrat min kost rätt så radikalt och jag har börjat tränat men ändå går mitt socker upp. Vilket ger min lite lätt panik. För att må som jag gjorde för lite mer än månad sedan tänker jag inte och kommer inte att må så dåligt. Det är inte någon hög höjning men dock ändå märkbar. Jag känner ju direkt när det stiger eller sjunkr på mig. Det värsta är när den stiger för då börjar det klia i ögonen  som om man hade grus i dem. Jag käkade igår en mjukglass och direkt så kände jag hur det började klias i ögonen.  Visst skulle jag kunna låta bli mjukglassen och allt annat sött. Men hallå jag måste ju få leva också ibland. Får jag inte det så blir jag ju olycklig. Så nästa vecka ska jag ta mig en dust med läkaren igen. Så får vi väl se vad som händer.

Men först och främst så har jag träning imorgon igen. Jag har ett par träningspass kvar innan jag ska till läkaren. så vi får väl se vad som händer.

Read Full Post »

Träningsvärk.

Dagen efter så här så kan jag säga att jag har träningsvärk. Något gröndjävlar träningsvärk. Började känna det inatt men trodde inte att jag kunde ha sådan träningsvärk som jag har idag. Varenda muskel i kroppen gör ont. Men jag vet att det kommer något gott av det. Men tro mig när jag säger att igår kände jag för att bara gå hem och sova efter träningen. Men duktig som man är så bokade man in fler tider med sin personliga tränare och jag känner mig faktiskt duktig även om det kommer att göra ont och jag kommer svära över träningsvärken och min personliga tränare Daniel. Men på det stora hela så kändes det bra och det känns bra idag också även om jag har så ont i kroppen så att varje steg gör ont. Men jag gör ju detta för min egen skull och inte för någon annan. Så på torsdag så är det nya tag igen. Så fort den värsta träningsvärken har lagt sig så kommer jag att börja träna själv också. Det är något som jag måste göra för att få bort min medicin. Så på torsdag är det en ny träningsdag och ny träningsvärk. En sak är ju säkert. Jag kommer att svära och förbanna min PT Daniel. Men han är trots allt schysst. Det jobbigaste är nog att skriva dagbok vad jag käkar. Nu blir det ju ändå inte så mycket med tanke på min diabetes. Men man ska komma ihåg allt också.

Read Full Post »

Första träningspasset med personlig tränare.

Idag klockan tio så var jag trött och hade verkligen inte lust att gå ner till gymmet och träffa min personliga tränare. Men jag gick ner och fy säger jag. Så jäkla hurt friska de är. Sagt och gjort så snackade vi lite och så. Sedan skulle vi träna. Och tro mig när jag säger träna så tränade jag.  Först så var cykling och det gick väl bra tyckte jag. Sedan så var det träning för ryggen, armar, axlar och ben m,m. Kan säga jag ska ha han i 100 timmar denna karl. Jag kommer att hata honom jag kommer att svära åt honom. Plus att jag kommer att ha mardrömmar om honom. Men sagt och gjort så har jag börjat. Om två månader ska jag ha gått ner minst 7kg men helst 10kg. Så till en början så kommer jag att träna två gånger i veckan men sedan så blir det tre gånger i veckan. Men en sak är ju säkert. Jag kommer att ha så ont i kroppen imorgon. Jag bävar för att kliva upp ur sängen imorgon. Varenda muskel kommer att kvida och likväl jag. Men vad gör man inte för att man ska bli tablettfri och bli fri från sin diabetes. Men också för att jag ska hamna på 60 kg om ett år. Så lyckas jag med det så ska springa lidingöloppet och ev cykla vättern runt. nästa år. Men för mig är det viktigaste att jag klarar springa lidingöloppet för då är jag som mest i form och tar jag mig igenom det så har jag lyckas med det. Då ska jag fira det och då har jag uppnåt ett av målen som jag har satt upp iår.

 

Read Full Post »

Ett nytt liv.

I slutet av denna månad så börjar mitt nya liv. Tanken är att jag ska sluta röka, börja träna och gå ner i vikt. Nej, jag gör aldrig sådana saker för någon annan utan det är nu helt och hållet för min egen skull. Att jag har vägt för mycket i många år går inte att komma ifrån. Rökt har jag också gjort i många år. Men det steg som har fått mig att ta steget fullt ut idag är p.g.a min diabetes som rör om mitt liv rätt så mycket. Jag har haft sockerrusningar så att det har stått härliga till och jag har haft sockerfall som jag har kännt av. Jag har ägnat en hel månad och kollat mitt socker flera gånger om dagen så idag så har jag så ont i fingertopparna så att det gör ont. Det viktigaste av allt är väl att jag är rädd om mitt jobb och mitt körkort. Så åter igen ska jag börja med Champix och jag har använt det tidgare. Men jag var nog inte lika motiverad som jag är idag. Jag ska börja på gym och skaffa mig en personlig tränare också. Så tiden för att gå ner all den övervikt jag har, ska ta upp till ett år har jag bestämt mig. Men största målet är väl att jag ska bli helt medicinfri från min diabetes och därefter så får vi se hur det går.

Att få diabetes funkar men det är så mycket som förstör livet anser jag. Men kan inte äta något godis och det gör jag väldigt sällan men ibland kan jag få ett sockerbehov av godis men det är ytterst sällan men när jag får det så har jag insett att jag kan ju inte äta det för då sticker mitt socker iväg. Det är mindre roligt när det sticker iväg tycker jag. För trots allt så handlar det om min hälsa i slutändan. Ja, jag har alltid varit lite kraftig men nu ska jag jobba bort det. Jag har satt upp mål i mitt liv idag. Som jag tänker klara av. Det har varit en del mål i mitt liv och många av dem har jag klarat av. Men detta blir nog det jobbigaste i livet. Men jag vet att varenda kilo och varenda cigg kommer att ge mig bättre hälsa och troligtvis att jag slipper mina diabestesmediciner. Efter att käkat metformin där jag trodde ett tag att jag skulle gå under så har jag idag en annan medicin som heter Glibenklamid och som har sänkt mitt socker på ett par veckor. Det var roligt att höra igår att det hade gått ner 3 enheter. Nu är mitt mål att jag ska hamna på 42 och lägre. Det har jag nu insett att det gör jag endast med att gå ner i vikt och sluta och röka.

Visst kommer det ta ett tag men förhoppningsvis så är jag helt medicinfri innan jul. Överläkaren på Karolinska sa att det kan jag vara redan i höst om jag går ner tio kilo. Om jag har gått ner tio kilo innan höst så är jag glad. Men jag tänker inte låta det rusa iväg. Så i slutet av månaden så börjar mitt nya liv och då kommer det att skrivas för varje kilo jag går ner. Samtidigt så har jag bokat in tid hos läkare och diabetes sköterskan nu också.  Så det händer en hel del men det kanske är värt det.

Och jag ska börja träna kempo igen. Det är något jag verkligen har saknat. Så jag måste ordna tiden för att kunna genomföra allt jag tänker göra nu. Så det blir till att ta ett snack med jobbet och flytta lite arbetsdagar till andra dagar. Men allt glår bara man ger sig fasiken på det.

 

Read Full Post »

Mår bättre.

Jag började med tabletter för min diabetes i höstas och det gick bra till en början men sedan blev det sämre och sämre. Jag har haft en trötthet som inte är av denna värld. Jag har kännt mig febrig och häning. Men när jag mådde som allra sämst i söndags den 18/3 så gav jag upp. Spydde som en kalv och måste jätteedåligt. Visst det kanske var något jag åt som inte var lämpligt vilket jag misstänker men ändå. Trots allt så har halv min tid gått åt att tänka på sömn och åter sömn så fort jag är vaken. I samrådan med husläkaren i tisdags så valde vi att ta bort min medicin som heter Metformin och redan igår kände jag mig fräschare och piggare vilket straffade sig idag för inatt så var jag så pigg så att jag hade svårt att sova. Även om jag har sovit lite idag så är jag pigg i skallen. För mig är det helt underbart att slippa tänka på när kan jag lägga mig och sova igen. Det har upptagit mina tankar sista halvåret och jag kan säga att det har varit otroligt jobbigt. Visst det handlar nu om att hålla benhård koll på mitt socker nu när jag inte käkar några tabletter. Trots allt så är jag ju lite orolig för mig själv med tanke på att jag är diabetiker. Visst jag går en hel del och tanken är nu att jag ska börja träna på gym och sedan gå mycket under sommaren.

Det är ju helt klart att man rör sig mindre på vintern eftersom det är kallt och tråkigt men jag vet att jag måste träna mera än jag gör idag. Min mathålling är det inget fel på. Det blir mycket grönsaker och wokat utan en massa såser kan jag säga. Så just nu mår jag otroligt bra men jag får glädjas åt det så länge det varar för trots allt så måste jag se till att Karolinska hjälper mig med detta problem. De måste nog ta och kolla hur mycket insulinproduktion jag har i min bukspottskötel. En sak är ju klar att jag ska inte äta metformin igen. Jag känner också att jag börjar få lite lätt panik över att mina fingertoppar börjar bli så ömma av att sticka mig i dem upp till sex gånger om dagen men det får jag leva med tills det är ordningn på mitt blodsocker. Jag har inga problem att ta blodprov men tro mig det är värre att ta ett test i fingertopparna. Man har ångest varje gång man tar testet.  Så på måndag är jag tillbaka till jobbet igen. Det ska bli så skönt att vara tillbaka till jobbet.

Read Full Post »

Lätt rörigt.

Sista månaderna har varit lätt rörigt. Mitt blodsocker åker hela tiden upp och jag får ingen ordning på det. Min trötthet håller mer eller mindre på att slå ut mig som människa. Hur mycket jag än försöker så är jag så otroligt trött så jag vet inte vad. Har nog aldrig varit så här trött i hela mitt liv. Jag inser att jag har för högt blodsocker och jag får inte ner det. Insåg också att trots att man säger till en akutläkare att man är diabetiker så säger läkaren att det är normalt att ligga mellan 9-13 i sockerskalan. Det är inte så farligt säger han. Då undrar jag ju helt klart vad är idag normalt? Att jag spyr som en kalv och är trött så att jag inte vågar sätta mig bakom ratten för att jag är rädd att somna och man mår illa, inte hungrig. Det får mig att undra vart sjukvården är på väg. Efter många turer med kaos, frustration och ångest så får jag äntligen husläkaren att skriva en remiss till Karolinska. Ringde dem också och de säger hela tiden att jag måste gå via husläkaren. Tro mig man känner vanmakt, frustration och extremt maktlöshet.  Jag är en människa som avskyr att gå hemma och när man får nobben överallt så känner man sig både ledsen och arg över hela situationen.  Till slut bryter man ihop och ja, det har jag gjort men skam den som ger sig. Jag var tvungen att få bryta ihop för en dag bara men jag tar alltid nya tag.

Visst det är inte alltid man kanske ska ta nya tag men jag är en människa som gör det. Jag har lärt mig att livet slutar inte att fungera bara för att jag inte vill att det ska stå still ett tag. Hur som helst så hoppas jag att det går snabbt nu och att jag får en tid hos Karolinska snart.

Read Full Post »

Ett tag sedan

Det var ett tag sedan jag skrev men det har varit så himla mycket sista tiden. Jag och min partner har gjort slut och de grunderna visste jag kanske av redan långt innna så jag sörjde tidigt denna relation. Sedan december och januari så har jag jobbat väldigt mycket. Sista veckorna har jag slitit för att försöka hålla min diabetes i styr vilket inte har varit det enklaste. Jag var på en läkarkontroll för snart en vecka sedan för jag var orolig att mitt långtidsocker hade varit iväg men till min stora förvåning och glädje så hade det inte gjort från i höstas. Det känns rätt så skönt men däremot så åker mitt blodsocker lite upp och ner mest upp då men då blir jag som en lallande idiot och det är lite skrämmande tycker jag. Jag kan inse att jag gör saker men jag har ingen kontroll.  Har varit och kollat på en lägenhet i Vårberg och den är så otroligt bra så jag hoppas att jag får den. För även om jag och min partner har gått isär så är vi vänner och kan prata med varandra vilket är väldigt skönt.

Har även nu här haft ryggskott vilket gör förjäkla ont och det är nog åtta år sedan jag hade det och det kändes tungt att ha ont i ryggen igen.  Men nu ska jag ta ett krafttag och se till att min rygg igen blir bra och jag slipper vara sjukskriven för det finns inget tråkigare än att gå hemma och man ser ut som ett L i hela kroppen.  Så idag eller för en månad sedan så vände jag blad till ett nytt liv vilket jag vet inte hur det kommer att se ut. Jag känner bara att det kan bli skoj. Även mina söner går det bra för vilket känns himla bra. Båda har nu fått körkort och jag kan säga att jag är en otroligt stolt mamma som ser sina barn växa upp och bli till män med ansvar vilket jag hoppas att de fortsätter att ta.

Resten av mitt liv då? Tja, livet innebär jobb, jobb som jag älskar. Relation? Nej, inte än på länge. Nu ska jag vara singel ett tag och njuta av det. Det var längesdan jag var singel. Jag ska njuta av det och kunna göra en massa saker som jag vill göra. Jag ser med tillförsikt inför framtiden och vad livet kan erbjuda idag. Även om jag och min parner har gått isär så visst finns det en liten sorg men när man har haft en känsla så sörjer man mycket tidigare och man sörjer inte på samma sätt som innan om man älskar en person. Visst har vi haft kärlek med i vårat förhållande men det har varit annat som stört. För trots allt så önskar jag honom allt gott i livet för det behöver han. Han lever med en sorg som alltid kommer att finns där men den förändras för varje år och jag hoppas innerligt att han hittar en kvinna som hans son och sonhustru kan accpetera också.

 

Read Full Post »

Stressigt som vanligt.

Ja, nu har man snart jobbat i en vecka efter att man var sjuk. Kan ju bara säga att det är lika stressigt som vanligt. Om jag har en tanke på att varva ner? Nej, inte ett dugg. Jag gillar när det är stressigt. Jag hatar verkligen när livet är lugnt och stilla. Att vara hemma från jobbet i fyra dagar var en ren jäkla  plåga kan jag säga. Om det är stressigt så att man inte mår bra så ska man nog fundera på att byta jobb anser jag. Om jag är stressad på jobbet? Det händer ibland när man är försenad men inte så att jag mår dåligt utan då mår jag bra. Det är sällan jag mår dåligt med jobb som jag trivs med och detta jobb trivs jag med så otroligt bra.

Visst jag ville köra turistbussar men när jag fick veta att jag har diabetes så var jag tvungen att tänka om lite. Jag ville ha stabila tider så att jag kunde få regelbundna tider att äta på och kunna träna. Det visste jag att jag inte skulle kunna få om jag körde turistbuss. Det skulle bli sena kvällar, tidiga mornar ännu mera oregelbundna mattider. Nej, det kanske inte är det roligaste att köra lokaltrafik men det är ett jobb och jag gör något som jag gillar att köra buss. Det är för mig det viktigaste. Allt som rullar är roligt.

Visst det är fortfarande lite stressigt att planera mattiderna men det kanske blir bättre och lättare framöver. Vem vet men man kan hoppas att det blir det. Hur som helst så är ju hösten här nu och jag kan baske mig  bli deprimerad över att den är här för det är och blir mörkare varje dag som går och hela min kropp säger att jag ska fly när det blir mörkt och kallt. Önskar att man kunde göra det men det kan jag inte utan man stannar och jobbar och bara är, och man väntar på att det ska bli ljusare. Med tanke på all den mat man äter idag så är det sällan man känner sig hungrig kan jag säga. Ja, det är ju sant att man äter mindre men man äter jäkligt ofta. Visst har det märkts redan på mina byxor att jag har gått ner några kilo och när hela min förkylning är borta så ska jag även börja träna igen.

Nej, att köra buss, taxi, lastbil m,m är inte bra för ens hälsa. Då måste man träna också. Ja, jag har varit lat sista åren men har man jobbat som jag har gjort så har tyvärr träningen fått komma lite i skymundan men nu ska det bli ändring på det. Det blir att träna tre gånger om dagen och sedan gå till jobbet och när man är ledig så blir det långpromenader. Ja, jag ska ner i vikt och tanken är att jag ska bli helt tablettfri inom ett år och få ner mina blodsockervärden. Lyckas jag med det så innebär det kanske tio år som jag kan slippa ta diabetesmedicin vilket är otroligt viktigt för min del. Vilket också leder till att jag kanske slipper när jag blir äldre att börja med insulin. För tyvärr så var det många som börjar med insulin ju längre de går med diabetes. Om jag tänker göra det? Nej, det tänker jag inte.

Visst jag har en jäkla massa kilon att gå ner men jag vet att jag har ett mål och det gör det värt att slåss för. Tyvärr så kommer ju ens diabetes att komma tillbaka när man bli äldre med stor sannolikhet men kan jag vara fri från medicin tills jag blir äldre så helt ok för min del. Allt är värt idag att prova. Så framöver lär det nog bli mer bloggande om min träning, kosthållning och viktnedgång. Det handlar om min hälsa och mitt liv i många år framöver.

Read Full Post »