Idag fyller min yngste son 18 år. Jag tycker det är nyss jag hade han i famnen när han var nyfödd. Kan ju bara säga att tiden går fort. Det har varit många tårar med åren men likväl många glädjeämnen. Ja, jag börjar känna mig gammal men inte mentalt. Men det är väl en fas man går igenom när man inser att ens barn inte behöver ha en lika mycket som när de var små. När man ser alla föräldrar med spädbarn och uppåt så kan jag tänka att njut medan ni har tiden för de blir så fort stora, innan man vet ordet av så är de myndiga och har ett eget liv med vänner, flickvänner m,m. Så förhoppningsvis blir jag väl farmor någon dag i framtiden och det kommer jag att se fram emot. Nej, jag vill inte bli farmor nu men om tio år kanske.
Dock är det mina barn som själva bestämmer när de vill ha barn. Var rädd om era barn för man har bara dem till låns.
