Jag har en son eller rättare sagt två söner. En som bor i Sthlm och en som bor utanför Borås. Han bor hos sin pappa som jag inte alltid kommer så bra överrens med. Men på sista tiden så har vi lyckas rätt så bra tycker jag. Trots det så finns det saker som man borde kunna informera barnet mor om tycker jag.
Hur som helst så har min yngste son strulat en hel del i skolan vilket ledde till att vi hade ett möte igår. Det var värre än jag trodde vilket gör mig fullkomligt tokig som förälder.
Nu är det som så att det är andra gången som jag måste hävda bestämt att jag och pappan har delad vårdnad vilket gör att läraren tittar jätteförvånat på en och säger ”Va? Men du det?” Ja, säger jag. Har inte pappan sagt det? Varvid vi båda tittar på pappan. Vilket också leder till en konstig stämmning.
Jag låter det vara bara men nu vet skolan om att vi har delad vårdnad och jag ska få del av vad som händer i skolan. Jag gillar inte att man pratar över barnens huvuden vilket jag också bevisade igår att samtidigt som jag pratade med läraren så vänder jag mig till min son. För trots allt så var vi på skolan för hans skull anser jag. Hur som helst hela mötet avlöpte bra och jag ska få veta vad som händer m.m.
Däremot så har jag som mamma ställt krav på min son nu. Även om jag inte kan vara närvarande varje dag så kommer jag att hålla benhård koll på min son. Vad det handlar om det är något jag inte tänker lämna ut och jag lämnar inte ut mig själv eller mina barn på ett sådant sätt som skapar problem för mig eller mina barn. Inte heller människor som jag tycker om och på något sätt bryr mig om.
Så turen igår blev lång och mentalt så var man rätt så trött när jag kom tillbaka. Det går många funderingar och man inser att man inte alltid är så stark som man tror. Än en gång så kom ens samvete över en och man tvivlade på sig själv som förälder. Var det fel av mig att flytta? Lät jag gå känslor till en man gå före? Är jag dålig som mamma? Jag har inga svar på det idag men trots allt så gnager ens samvete hela tiden.
Jag vill inte tro att jag är dålig förälder och jag hoppas inte det.
